Att klara av livet kan vara att kämpa och våga vara sig själv,
glöm allt dåligt och tänk på allt bra.
Jag själv har kämpat i sex år, jag har försökt vara mig själv,
jag har tänk på allt dåligt och glömt allt bra, jag vill inte ha det så,
men vad ska jag göra när allting man gör bara visar sig bara som luft. 
Jag behöver lugn och ro, få vara med mina närmaste. Lita på mina närmaste!
Nu för tillfället så litar jag verkligen inte på min allra närmsta, jag tror du vet vem du är.
Jag känner mig rent utsagt som skit, jag behöver dig vid min sida för att kunna orka med 
både skola och annat. Att du inte tänker dig för vad du säger det är en sak, sen om du menar
det, det är en annan sak. Jag vet ju inte svaret, så berätta det för mig! Nu när du har en
annan så behövs inte jag lika mycket, jag blir inte lika betydelsefull. 
Jag tänker inte komma hem för att stanna hemma för nu har jag tagit lagom med skit.
Jag får skit vart jag än går, hemma är allting mitt fel, i skolan är jag bara sur och arg.
När ska jag få vara glad i mitt liv.. ge mig svaret på den frågan för just nu så
sitter jag bara dag in och dag ut och håller mina tårar inombords, skulle vilja gråta
hela tiden, men att folk ska tycka synd om mig det behövs inte. Jag vill inte det!
Jag är den tjejen som kämpar och som allting får andra att skratta, just nu fejkar jag henne!
Vart har hon tagit vägen? Helt ärligt så vet jag inte. Men vad jag vet är att ingenting är hennes fel.
Jag har levt med att skita i mig själv och ta alla andra i första hand, nu ångrar jag mig..